Att det kan få förödande konsekvenser ifall fel person uppmärksammas för något negativt är uppenbart. Och här är det inte frågan om positiv uppmärksamhet. Att uppmärksamheten kan generera positiva saker i form av att vittnen kan höra av sig och att andra avskrivs misstankar då en specifik person pekas ut tycker jag inte håller som argument att namnpublicera.
Det är naturligtvis svårt att avgöra från fall till fall, Englas mördare är en ond person men samtidigt psykiskt sjuk. Här kan de anhöriga fara illa, att då vara släkting till en barnmördare och pedofil som tidigare själv kan ha utsetts för övergrepp kan göra att allmänheten dömer även en släkting vilket måste upplevas som fruktansvärt för en oskyldig.
Att respektera integritet och anhöriga blir viktigare och särskilt som en misstänkt definieras som oskyldig tills brottet verkligen har dömts. Jag anser att namnpublicering ska ske restriktivt då jag inte tror att det allmänintresse löser fler brottsfall mer än det skadar omgivningen som indirekt också hängs ut som i fallet med Engla.
Namnutgivning som ska ske konsekvent blir ett önsketänkande, rent praktiskt tror jag inte att det går att koordinera och granska alla de olika nyhetskanalerna som finns. Skulle någon myndighet då försöka konkretisera och granska allt som går ut?
Att granskning nu sker i efterhand är logiskt av tidsmässiga skäl. En utredning innan publicering skulle göra nyhetsflödet otroligt långsamt så det är inte ett altenativ vilket i sin tur gör att granskning i efterhand urholkar respekten för regelverket. Skadan är redan skedd för de som drabbas även om det grovt brutits mot god publicistisk sed.
Sverige hamnar långt ned på listan vad häller pressetik vilket inte är speciellt bra.
Håller med om att det är medieföretagens egna ansvar. Precis som vissa medier profilerar sig med att hålla en högre pressetik kan då de kritiska nyhetsläsarna prioritera den förmedlade etiken de föredrar.
God journalistik är svår att definiera, det definierar läsaren av nyheten trots att journalisten lägger grunden för artikeln. Där gäller det att som individuell journalist och medieföretag att profilera sig med pressetik utöver de lagstadgade direktiven. Och i sin tur som konsument välja den "rätta" journalisitken.
Soundtrack: Kylie Minogue Better the devil you know
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Håller med om att man ska vara restriktiv med namnpublicering.
Men det där med hur media ska granskas är inte enkelt. Det skulle ju, som du skriver stoppa upp processen, och det är väl också en risk att det tangerar censur. Och samtidigt är, som du skriver, skadan redan skedd. Eftersom pressetik inte alltid är så enkelt i praktiken vore det nog bra om redaktioner för olika media håller samtalet kring pressetiken levande på något sätt. Undrar hur pass vanligt det är att man som i Aktuellts öppna redaktion diskuterar namnpublicering.
Anna,
Jag håller helt med dig om att granskning i efterhand är det enda möjliga systemet - även om det ibland leder till tuffa övertramp inom det pressetiska området. men ett censursystem skulle vara avsevärt mycket mer problematiskt.
Och oavsett system är det ju alltid någon som måste fatta beslutet: publicera eller ej. Den mänskilga faktorn finns där vad vi än tycker om det. Och kanske skulle vi ytterligare betona just det MÄNSKLIGA i olika bedmömningar. Om publicister, journasliter - och allmänheten - aggerade utifrån att omf´världen består av medmänniskor så skulle nog den ansvariga hållningen stärkas!
/Mia
Ja, man måste vara försiktig med namnpublicering. Jag anser att det allt för ofta hängs ut personer speciellt på nätet. Hur man ska komma tillrätta med detta är en svår uppgift att ta sig an. Att värna om yttrande frihet och pressfrihet är det viktigaste men sedan måste alla beslut om vad som ska publiceras tas med stor hänsyn till drabbade. Använd både hjärta och hjärna innan och döm sedan efteråt –inget annat kan vara okej.
Skicka en kommentar