Nyheters värde som exponering, empati, kapital eller i mediekonsumentens egna lilla värld?

Hur stor är nyhetsvärlden när allt kommer omkring?
Vem värderar nyheten och vad vill jag egentligen konsumera i nyhetsväg?
Vad är det för värden jag associerar till?

Inlägget som sänts i P1 handlar om att värdera nyheter, vad som får uppmärksamheten i bruset där olika kanaler slåss om den enskilde nyhetskonsumenten.
Att ständigt vara kritisk vad gäller media blir krävande då du som mottagare förväntas vara uppmärksam på vad som framställts och från vilka källor. Att jag själv kan erkänna att jag föredrar väderleksrapporten framför tragiska utrikesnyheter beror på två saker:

*Det jag själv kan relatera till, i det här fallet vädret och därmed frågan: Kommer jag få positiv energi av att vakna med blå himmel och strålande sol så jag blir riktigt produktiv? Eller blir jag blöt då jag cyklar till jobbet?

*Det andra, nyfikenheten och kunskapen som krävs för att lättare kunna ta del av information om exempelvis konflikten i Georgien vars bakgrund är relativt komplex att förstå. Det här blir mycket mer krävande än att plocka fram solskyddsfaktorn eller paraplyet och därmed lättare att välja bort.

Att kunna relatera till välfärdsproblem, så som riksbankens höjning av styrräntan och den egna situationen blir socialpsykologiskt lättare då det tillhör den egna vardagen och verkligheten med bolån och höga boendekostnader.

Nyhetsvärlden är gigantisk och som nyhetskonsument måste man därför sålla ut och krympa den här världen och anpassa den till sin egen.
Låter det egocentriskt? Ja givetvis, men människan generellt, är extremt egocentrisk.

Vem gör värderingen av inslagen? Den som konsumerar mediekanalen och ägnar sin tid åt det som presenteras eller den journalist som väljer att ge inslaget uppmärksamhet? Detta kan diskuteras. Jag anser att jag väljer vad för typ av nyheter jag konsumerar då dagens informationssamhälle erbjuder fler mediekanaler än någonsin. I det här inlägget är det personen som väljer att exponera inslagen i förhållande till varandra som värderar och prioriterar de olika ämnena.

Som ekonom associerar jag direkt till nyhetsvärderingar i form av kapital som de olika vinklingarna och inslagen kan inbringa. Antal klick, sidladdningar, annonsförsäljning och reklam utgör förutsättningar för många nyhetskanaler att ens existera. Här sker en värdering trots att det officiellt heter att inslagen skall varieras och anpassas till ett allmänintresse och verka kritiskt granskande i samhället.

Det handlar inte om rasism, öppen eller dold, att en jordbävning i Kina får mindre uppmärksamhet i svensk media än vad tsunamin i Thailand fick 2004. Jag är övertygad om att de flesta människor med någon form av empati uppfattar situationen som fruktansvärd då ett jordskalv sker och människor omkommer och skadas.

Därifrån till en flodvåg, man själv kunnat råka ut för på sin egen semester, med sin egen familj är gapet stort. För att undvika det stora gapet blir det lättare att läsa om att Fredrik Ljungberg och Zlatan varit ute i vimlet på Stureplan hellre än att försöka förstå ödet om vad som verkligen händer när jorden skakar och naturens krafter oväntat visar sig.

Soundtrack: Johnossi 18 Karat gold

Jag som aldrig mer skulle...

Ny blogg, ny start, ny hösttermin. Jag som lovade mig själv att aldrig mer blogga då det inte är någon idé om det ändå bara blir mediokert.

Att jag jobbar i samma hus som Svt Drama och bor exakt mittemot Sveriges Television och Sveriges Radio gör att jag definierar min mediakonsumtion som mycket hög i kombination med min radio, internet och dagstidningen som dundrar ned i brevlådan varje morgon.
Den sänks dock av att jag inte har någon TV på väggen.

Vad ska det då bli av detta?

Kursuppgifter och kanske en och en annan bokrecension och givetvis ett soundtrack till varje inlägg.

Den som läser får se, som det så klyschigt kan uttryckas.

Kvällens soundtrack: The Knife Heartbeats